This post is for you who want to know more about the importance of sleep and my personal journey to find my sleep! This is a post that complements the downloadable SleepHypnosis that can be purchased here on the website SleepHypnosis | Wellness in Trauma ( available in English and Swedish.

I think we all know it's important to sleep, but why? To cope and get energy, absolutely but there is so much more that happens when we sleep

What happens to the brain?

Sleep is needed for the body and brain to rest, recover and process impressions. We process emotions and experiences, which makes us ready to deal with the challenges of the next day. When we sleep, memory is strengthened and the brain is cleared of harmful substances. Poor sleep for a long time impairs memory, making it harder to learn new things and remember what we have learned. In working life there are many situations where we need a good working memory, but in traffic situations, reaction ability is vital. We also lose impulse control when we sleep too little and this makes it difficult to resist temptation during the day even though we know it is not a good choice. If you can't process impressions, interpret them and adapt your behavior accordingly, it can have very serious consequences.

Without sleep, the brain cannot clear away the "debris" that accumulates during the day and it allows brain cells to be damaged.

If you have an important decision or a problem, you are often told to sleep on it, why do we say "sleep on it"? Well, if you are facing a problem, it is good to sleep for sleep will help you map the problem and find the solution. This is according to Christian Benedict, researcher at the Department of Neuroscience at Uppsala University.

So what diseases can you get if you sleep too little? Too little sleep impairs memory and increases the risk of Alzheimer's disease, poorer immune system, elevated blood fats, cardiovascular disease, type 2 diabetes, depression and fatigue syndrome. Increased risk of alcohol abuse and obesity. In addition, a hormone is released that increases appetite and signals that we should eat more. You lose the ability to deal with impulsive emotions. To explain more about what happens when the immune system deteriorates with too little sleep, it is because the Immune System plays an important role in finding and innocating cells that have changed, for example, tumor cells. Sleep deprivation can cause this ability of immune cells to deteriorate and this can increase the risk of developing cancer.Sleep deprivation also affects your blood sugar balance and can make you extra hungry for sweets. (something I myself had as a large load, sugar addiction, drop in blood pressure and dizziness but help is available!)For children and adolescents who are growing, sleep is of great importance because growth hormone is formed then.

My Sleep-Journey

*Me at the Sleep Laboratory where they filmed, measured and analyzed my day/nights.

Not being allowed to sleep is a method used to torture people and I can only agree, it is torture not being able to sleep. I am often asked how I have survived and that it must be impossible. It's not, but that doesn't mean it's been easy or I haven't felt like giving up many times.I live in a country and culture where we rely on doctors. When I received a response from all the doctors I contacted that they tried everything and they did not know what to do and after 1 year I was told that my organs will shut down one by one in about 12 months, yes these years have been very dark and my faith in the care was lacking, to say the least. Now it is more to it than that they did not actually have the knowledge to help, because there was a lack of drive, energy and, above all, time and empathy to take me on as a patient who had nothing easy to "fix". The body is incredibly intelligent and nothing happens for no reason in the body, whether it is good or not, the body follows commands (our thoughts/beliefs) and the signal of our sences. I have a hugely strong body, now I don't mean muscular in that sense (I'm working on it :) ) but strong in the sense that it does everything to keep me alive.

What happened? It all escalated after a traumatic birth, the staff made me unsafe and also gave me the wrong treatment. Fortunately, I had already trained a lot in mental training and was able to coach myself to stay calm outwards and ask questions "what are we doing now, should it be like this, it feels weird, I need guidance why doesn't anyone say anything" etc. more about my childbirth can be seen here when I visited "Malou after ten" on TV4 in Sweden (the video will have english translation soon): Anna vågar inte föda fler barn efter sin svåra förlossning - Malou Efter tio (TV4) - YouTube

I suffered psychological and physical injuries. We were sent home even though we didn't want to and I couldn't stand up. Aftercare failed and the treatment after was terrible. I felt like no one knew what they was doing and gave me antidepressants, the doctors said I had a Postpartum depression and I was given sleeping pills because I hadn't slept a second since 24 hours before giving birth. None of this worked. No one payed attention to all the trauma and that I said straight out "I can't sleep, I've never felt this bad, I can't live I have pain inside and out", the answers I got were: "It hurts to have a baby, it looks okay, it passes, give it a week, the leak in the back will pass, you got surgery in the back give it time." Long story shortly after I fought for 1 year, I finally got help from a PTSD therapist. (that clinic has been closed down despite urgent need, the answer was that all psychologists should be able to cope with this - they do not and I am now training others in my techniques to get more people the right help i.e. I educate in what happens to the body and brain during pregnancy and the 6 biggest risk factors and why you get a Postpartum depression.) After a few years of constant struggle, of trying countless amounts of medication that only gave me side effects, I said stop! You do not know what you are doing, I want an X-ray on how this affected my brain. A cyst was discovered on the pineal gland.

Depending on which country you live in, you either take this as nothing i.e. a incidental finding or follow up and confirm that it can cause many symptoms. To clarify, it is the pineal gland that protrudes the sleep hormone Melatonin. But where I live, it's not connected. If you look at it logically and break it down, traumatized, lack off help or security + physical pain, no sleep, also our baby was sick etc. then it´s not difficult to see (although I am now a trauma specialist but this was clear to me before and should be to everyone) that I did not feel safe and what does the incredibly intelligent body do? Aks what I want? No.

Anything to keep me awake. Anything to keep me safe.

What happens during trauma? The energy increases significantly in the body in order to be able to escape/fight, can you run away or fight in childbirth? Of course not and after the birth I was bleeding heavy when the midwife tore apart my genitals. They had difficulty to stop the bleeding. I was stitched for 2h. I felt I was dying, that my last moment was here and the pain was indispensable. I did the best I could, I delivered my baby, and now I'm going to die.

After 2 years I still felt so strange in my body, I felt like a prisoner in my body. I don't know how many sleep experts in the world I've desperately contacted, all answering "you're doing everything right and more than that, unfortunately we don't know more then you allready know." I made a decision, I had to make that decision and I made that decision many times, the decision that I do not accept this, I WILL live not "just" survive, I will be able to sleep! Being happy for the little progress I've made was hard, but they weren't small. To have been on my guard at first, to be able to yawn was a was a step forward! What gratitude I felt, Jesus, I can yawn, sleep is coming! But many any tomes I feelt disappointed and all the darkness comes towards me "I´m grateful for a little yawn! Is that all? Is this a life?" So yes, absolutely I was between hope and despair but with my tools, methods and will I found a path. I tried everything, dared even though I was scared. Everything from the strongest sleeping pills to natural medicine, acupuncture, osteopath, homeopathic, kinesiology, massage, chiropractor and tested myself with all the food, spices, herbs and finally I found hypnosis. If you think about trauma, the last thing you want to do is let go of control, I thought that's what you needed to be hypnotized, but how wrong I was. You have full control and you reach your subconscious that controls and you reach it with awareness and with commands that are right for me/you. The body is holistic and I divide our well-being into three parts

- Physical - exercise, touch such as massage

- Chemical - our food/nutrition

- Emotional balance - what command we give the body i.e. our conscious thoughts and subconscious patterns

All three are needed, but the last, the emotional balance is crucial.

I have taught myself for more than half a decade to get 0-2h sleep/day to take care of my body and thoughts during all my waking hours to compensate for the lack of sleep. That's how I survived, that's the secret. When the body stopped sending signals, I had to find other solutions, including setting alarms on the clock when I was going to eat, going to the toilet, etc., I found all the tricks, tools because I wanted to live. When you don't have progress, that's when it becomes difficult to keep the will strong and despair/hopelessness increases. What I had to do, among other things, was change my perspective on what progress was for me!

I now teach this knowledge both in the SleepHypnosis and in the instruction that you listen to before doing the hypnosis.

It has taken me several years to develop a hypnosis and instructions that work at complex levels such as techniques to calm rushing thoughts, how we can help the brain process thoughts in a waking state instead of during sleep so we allow ourselves to relax. Together with a fantastic music producer, I have also developed music that follows the techniques of my hypnosis for an even deeper effect. The sounds and music stimulate brain waves to release stress/trauma, open up to healing and eventually falls asleep. In healthcare, this technique in music is called Music Therapy.

How much do we have to sleep?

It's not just the number of hours that matters, it's the quality of sleep.

Adults usually need between six and nine hours of sleep per day. But it varies from person to person. It also varies depending on how effective sleep is, that is, how much deep sleep you have received.* Source: Christian Benedict. Babies and teenagers need more sleep. A newborn baby sleeps about 20 hours a day. Then the need for sleep decreases with age, apart from a temporary increase during adolescence. Teenagers usually have to sleep eight and a half to nine hours a day and 60-year-olds usually sleep about 6 hours.

Sleep is divided into so-called sleep cycles of about 90 minutes. During a sleep cycle, sleep alternates between different sleep phases.

Having a few bad nights is not dangerous, but if the difficulty of sleeping persists, it is important to consider the causes as soon as possible.

What is sleep paralysis?

The paralysis and hallucinations experienced during sleep paralysis are thus parts of REM sleep that have lingered even though they have already woken up. Often it feels like you can't breathe and like you're choking. Sleep paralysis can also lead to out-of-body experiences.

Why do you talk in your sleep?

It is called Somnilogy and is not a disease and usually happens when you have superficial sleep.

I wish you amazingly good sleep my friend!

- Anna Bursell

Att inte få lov att sova är en metod man använt för att tortera människor och jag kan bara hålla med, det är tortyr att inte kunna sova. Jag får ofta frågan hur jag kunnat överleva och att det måste vara omöjligt. Det är det inte, men det betyder inte att det varit lätt eller att jag inte känt för att ge upp många gånger.

Jag lever i ett land och kultur där vi förlitar oss på läkare. När jag fått svar från samtliga läkare jag kontaktat att de provat allt och vet inte vad dom ska göra och redan efter 1år fick jag besked att jag mina organ kommer att stängas ner vart eftersom om ca 12 månader, ja dessa år har varit väldigt mörka och min tro på vården blev minst sagt bristande. Nu är det mer bakom än att de faktiskt inte hade kunskap att hjälpa, för det saknades driv, energi och framför allt tid att ta sig an mig som inte hade något enkelt att "fixa". Kroppen är otroligt intelligent och inget sker utan en anledning, oavsett om det är bra eller ej så följer kroppen ordar. Jag har en enormt stark kropp, nu menar jag inte muskulös i den bemärkelsen (jag jobbar på det :) ) men stark i den mening att den gör allt för att hålla mig vid liv. Vad hände?

Det hela eskalerade efter en traumatisk förlossning, personalen gjorde mig otrygg och även fel i bemötande men också i behandlingen. Jag hade som tur var redan utbildat mig mycket i mental träning och kunde coacha mig själv att hålla mig lugn utåt och ställa frågor "vad gör vi nu, ska det vara såhär, det känns konstigt, jag behöver vägledning varför säger ingen något" etc. mer om min förlossning går att se här när jag gästade "Malou efter tio" på TV4: Anna vågar inte föda fler barn efter sin svåra förlossning - Malou Efter tio (TV4) - YouTube

jag fick psykiska och fysiska skador. Vi blev hemskickade trots vi inte ville och jag inte kunde stå upp. Eftervården uteblev och bemötandet efter var fruktansvärt. Det kändes som ingen visste vad det gjorde och gav mig antidepressiva, läkarna sa att jag fått en förlossningsdepression och jag fick sömntabletter för att jag inte sovit en sekund sedan dygnet före förlossningen. Inget av detta fungerade. Ingen uppmärksamma allt trauma och att jag säger rakt ut "jag kan inte sova, jag har aldrig mått så här dåligt, jag orkar inte leva jag har smärta inifrån och ut", svaren jag fick var: "Det gör ont att föda barn, det ser fint ut, det går över, ge det en vecka, läckaget i ryggen kommer gå över, du fick ju operation i ryggen ge det tid". Lång historia kort så efter jag kämpat i 1 år så fick jag äntligen hjälp av en PTSD - terapeut. (den mottagningen har lagts ner trots akut behov, svar var att detta ska alla psykologer klara av - det gör dom inte och jag utbildar nu andra i mina tekniker för att fler ska få rätt hjälp dvs vad som händer med kropp och hjärna under graviditet och de 6 största riskfaktorerna till varför man får en Förlossningsdepression.) Efter några år av ständig kamp, av att jag provat otaliga mängder av medicin som bara gav mig biverkningar så sa jag stopp! Ni vet inte vad ni gör, jag vill ha ett röntgen på hur detta påverkat min hjärna, man upptäckte då en cysta på tallkottskörteln, beroende på vilket land man bor i så tar man antingen detta som ingenting dvs ett bifynd eller följer upp och bekräftar att den kan ge många symtom. För att förtydliga så är det tallkottskörlen som skjuter ut sömnhormonet Melatonin. Men här där jag bor har det inget samband. Om man tittar på det logiskt och bryter ner det, trauma, traumatiserad, igen hjälp eller trygghet + fysiska smärtor, ingen sömn, dessutom sjukt barn etc. så är det inte svårt att se (även om jag nu är trauma specialist men detta är nog tydligt för alla) att jag inte kände mig trygg och vad gör kroppen? Allt för att hålla mig vaken. Allt för att hålla mig vad den tror är i trygghet.

Vad händer under trauma? Energin ökar markant i kroppen för att kunna fly/slåss, kan man komma loss eller slåss på en förlossning? Givetvis inte och efter förlossningen fick jag även en blödning när barnmorskan drog sönder mitt underliv som dom hade svårt att stoppa, syddes i 2h. Jag kände jag var på väg att dö nu, att min sista stund var här och smärtan var oumbärlig. Jag hade klarat att födda mitt barn och nu kommer jag att dö.

Inte så konstigt att jag kände mig som en fånge i min kropp. Jag vet inte hur många sömnexperter i världen jag desperat kontaktat, alla svara "du gör allting rätt och mer än det vet vi tyvärr inte". Jag tog ett beslut, det beslutet fick jag ta och tar många gånger, att jag inte accepterar detta, jag SKA leva inte "bara" överleva, jag ska kunna sova! Att vara glad för dom små framstegen jag gjort var svårt, men dom var inte små. Att först ha varit i konstant på min vakt, till i en grå dvala till att helt plötsligt kunna gäspa! Vilken tacksamhet jag kände, herre Jesus jag kan gäspa, sömnen kommer! Till att känna mig besviken och allt mörker kommer emot mig "ska jag vara tacksam för en gäsp! Är det allt? Är detta ett liv?" Så ja, absolut jag pendlade mellan hopp och förtvivlan men med mina redskap, metoder och vilja så hittade jag en väg som gick långsamt långsamt fram. Jag provade allt, vågade fast jag var rädd. Allt från de starkaste sömntabletterna till naturmedicin, akupunktur, osteopat, homeopat, kinesiologi, massage, kiropraktor och testade mig fram med all mat, kryddor, örter och tillslut hittade jag hypnos. Om du tänker på trauma så är det sista man vill att släppa kontroll, jag trodde det var det man behövde för att bli hypnotiserad, men så fel jag hade. Man har full kontroll och man når sitt undermedvetna som styr och man når den med medvetenhet och med kommandon som är rätt för precis mig/dig. Kroppen är holistisk och jag delar in vårt välmående i tre delar

- Fysiska - träning, beröring som tex massage

- Kemiska - vår mat/näring

- Känslomässiga balans - vilka kommando vi ger kroppen dvs våra medvetna tankar och undermedvetna mönster

Alla tre behövs men den sista, den Känslomässiga balansen är avgörande.

Jag har fått lära mig under mer än ett halvt decennium av att få 0-2h sömn/dygn att ta hand om min kropp och tankar under all min vakna tid för att kompensera för den uteblivna sömnen. Det är så jag överlevt, det är hemligheten. När kroppen slutade skicka signaler så fick jag hitta andra lösningar, bland annat sätta larm på klockan när jag skulle äta, gå på toaletten etc., jag hittade alla knep, redskap för att jag ville leva. När man inte har framsteg det är då det blir svårt att hålla viljan stark och förtvivlan/hopplösheten ökar. Det jag fick göra bland annat var att ändra mitt perspektiv på vad framsteg var för mig!

Denna kunskapen lär jag nu ut både i Söm Hypnosen och i instruktionen som man ska lyssna på före man gör hypnosen.

Det har tagit mig flera år att ta fram en hypnos och instruktioner som jobbar på komplexa nivåer så som tekniker att lugna rusande tankar, hur vi kan hjälpa hjärnan processa tankar i vaket tillstånd istället för under sömnen så vi tillåter oss att slappna av. Jag har även tillsammans med en fantastisk musikproducent tagit fram musik som följer teknikerna i min hypnos för en ännu djupare effekt. Ljuden och musiken stimulerar hjärnvågor för att släppa stress/trauma, öppna upp för läkande och tillslut somna. Inom vården kallas denna teknik för Musikterapi.

Hur mycket måste vi sova?

Det är inte bara antalet timmar som spelar roll, utan kvalitén på sömnen.

Vuxna brukar behöva mellan sex och nio timmars sömn per dygn. Men det varierar från person till person. Det varierar också beroende på hur effektiv sömnen är, det vill säga hur mycket djupsömn du har fått.* Källa sömn Christian Benedict. Spädbarn och tonåringar behöver mer sömn. Ett nyfött barn sover ungefär 20 timmar per dygn. Sedan minskar sömnbehovet med åldern, bortsett från en tillfällig ökning under tonåren. Tonåringar brukar behöva sova åtta och en halv till nio timmar per dygn och 60-åringar brukar sova ungefär 6 timmar.

Sömnen är uppdelad i så kallade sömncykler på ca 90 minuter. Under en sömncykel växlar sömnen mellan olika sömn faser.

Att ha några dålig nätter är inte farligt, men om sömnsvårigheterna håller i sig är det viktigt att fundera över orsakerna så snart som möjligt.

Vad är sömnparalys?

Den förlamning och de hallucinationer som upplevs vid sömnparalys är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots attman redan har v aknat. Ofta känns det som om man inte kan andas och som om man håller på att kvävas. Sömnparalys kan också leda till utanför kroppen-upplevelser.

Varför pratar man i sömnen?

Det kallas Somnilogi och är ingen sjukdom och händer oftast när man har ytlig sömn.

Sov gott min vän!

- Anna Bursell